Igår tog jag mig en sväng till Carrefour, motsvarande Maxi, för att införskaffa lite mjölk till frukost men icke kom jag därifrån med någon mjölk heller. Nu ska jag inte överdriva och säga att det ser ut såhär i varje hörn av alla affärer men jag blev bara tvungen att ta ett kort för att minnas synen... Chocken jag fick när jag svängde in på mjölkproduktavdelningen och möttes av dessa extremt utrensade hyllor var något av en engångsupplevelse (hoppas jag åtminstone). Nu tror jag att vi alla vill att landskrisen slutar så snart som möjligt, det börjar bli långdraget. 

Skolorna hålls fortfarande stängda vilket har lett till att jag faktiskt känner mig en aning uttråkad (trodde aldrig att jag praktiskt taget skulle sakna Champagnat efter ca tre dagar)... Dom politiska makterna och jordbrukarna kommer tyvärr inte överrens om något alls. "El paro" som det kallas på spanska fortsätter ofändrad, förutom att det blir värre för varje dag. 

Nu rekommenderar dom oss från AFS i Popayán att inte gå ut ensamma på gatorna då manifestationer samt protester av olika slag ständigt hålls. Det är poliser nästan överallt pga. våldsamheter osv. Det är helt enkelt inte säkert, speciellt inte för utländska personer... Nu ser invånarna chansen att påverka allt vad samhälle kallas och klagar pga. dom höga priserna på exempelvis bensin, matvaror, energi samt vatten. I den delen av landet där jag bor betalar man tydligen mer för allt detta än i dom andra delarna av landet. Dessutom är denna delen en av dom allra fattigaste... Jag förstår verkligen att dom "tar chansen" att förhoppningsvis kunna påverka nu. Upprorsdags.

Och till råga på allt nu mitt i all uppståndelse så dör Chávez, Venezuelas president, också. Santos (Colombias president) ser sin chans att slippa undan den extremt obekväma och olösliga situationen i sitt eget land och glider enkelt in på andra spår - pratandes om hans mer eller mindre fiendes död istället. Jag tror ärligt att detta kommer bli en faktor till förlängt missöde i Colombia... Istället för att beklaga hans död bör han ärligt fokusera på vad som faktiskt fortfarande måste förändras. Att Chávez har dött är redan del av det förflutna och det finns inget att göra åt det. Varför inte ta tag i det nödvändiga? Varför dra ut på det läskiga? Vakna upp och se verkligheten Santos, det är dags för dig att behandla ditt folk rättvist. 

Idag är det ingen skola för min del, inte för dom flesta av skolbarn/ungdomarna heller i landet. Den viktigaste vägen i hela Sydamerika är avspärrad mellan Popayán och Cali pga. att bönderna på landsbygden protesterar. Dom känner inte att allt tungt arbete dom gör för att odla kaffe blir tillräckligt uppskattat och tjänar inte den mängd pengar dom behöver... Detta har lett till att all export samt import till min stad ej fungerar, man kan varken komma in eller ut. 

I nuläget finns ingen besin, det man renar vattnet med tar slut, maten kommer hit i flyg och sjukhusen är utan syre. En gravid kvinna behövde verkligen åka och föda i Cali men dom lät henne inte passera i ambulansen och hon dog med barnet i magen... Detta gjorde stor uppståndelse i landet och presidenten blev tvungen att åka dit och "förhandla" med bönderna vilket åtminstone ledde till att dom låter ambulanser (men endast ambulanser) passera nu. 

Det som är lite skrämmande är att gerillan ser sin chans att sätta sig emot regeringen och går nu in i det hela med sina vapen och läskiga tankar. Det sägs att dom huggit av en bondes hand, att det blir våldsammare varje dag och att dom i värsta fall, om man ej finner en lösning på situationen inom en snart framtid, kommer ta kål på bönderna helt enkelt... Men vem vet om det är sant eller inte? Det sägs även på radio att männen från gerillan har förgiftat vattnet men i ärlighetens namn tror jag bara att dom vill skrämma upp oss mer och hittar på vilken dålig lögn som helst för att lyckas. Jag hoppas åtminstone att det är så. 

Igår sas det att vattnet skulle stängas av, men det hände inte. Vem vet när det blir så... Kanske idag, kanske imorgon, kanske nästa månad? Grejen är den att Popayán är extremt beroende av Cali, vi är som instängda här utan det vi behöver för att samhället ska kunna fungera. Nästan allt importeras därifrån och om det fortsätter såhär länge kan situationen blir relativt komplicerad. 

Just nu är det lugnt, inget att oroa sig för egentligen. Det är bara det att när colombianerna börjar bli uppskrämda känner jag mig inte särskilt trygg... Dock är det ingen idé att oroa sig i förtid. Jag mår super som alltid och är övertygad om att AFS flyttar oss om situationen skulle kräva det. Jag vet att jag kommer kunna åka iväg från allt som det skulle behövas men det som bekymrar mig är att colombianerna inte har samma möjligheter... Om jag ska vara ärlig är jag mer oroad för dom som är här och måste stanna oavsett vad som händer. Jag vet att jag och alla mina vänner från andra länder är i trygga, väldigt trygga händer. 

Lorenzo (italienare, också AFSutbytesstudent) och hans familj bjöd med mig till en närliggande stad som heter Cali för att se en helt fantastiskt cool världskänd salsashow, Delirio. Vi åkte på fredagen den 22:a och sov över i pappans systers lägenhet tills lördagen den 23:e. Klimatet i staden är extremt varmt och fuktigt, mitt på dagen är det nästan omöjligt att andas (okej inte direkt, men det är ansträngande) medan det på kvällen blir en helt underbart behaglig temperatur. Staden är mycket större än den jag bor i, mer utvecklad och modern. Superfin! 

På vägen dit stannade vi till vid ett shoppingcenter och drack juice, kollade på kläder och fick oss en guidad tur av Lorenzos colombianska härliga pappa. Bilresan tog ca 5 h med alla stopp vi gjorde och under hela tiden berättade pappan för mig om olika intressanta saker, blev en vis ung kvinna under den helgen tror jag... 

På kvällen gick vi till platsen där showen skulle äga rum och satte oss vid ett bord nära scenen för att kunna se perfekt. När föreställningen startade kl. 9 var jag en aning sömnig men så fort dom första medverkarna dansade ut på scenen vaknade jag till liv. Om jag innan tyckte att dom "normala" dansarna på klubbar etc rörde sig mycket hade jag helt fel. Det var helt otroligt hur snabbt, skickligt och elegant dom rörde sig. Har aldrig i hela mitt liv sett något liknande! 

Denna show åker runt i olika länder och visar upp sig och om ni får chansen måste ni definitivt åka och ta del av all härlighet, det är en engångsupplevelse. Lovar. Här kommer lite bilder från showen och på mig, Lorenzo, mamman pappan och syrran. Jag är så lycklig över att ha få uppleva det jag upplevde! Tusen tack till familjen. 

I am writing this in English just to make sure that the person I am writing about is going understand if she somehow would discover this someday... Tihi.

I have to say that I have learnt indescribably many things during the stay in this amazing country. But something, the most important thing that I discovered is that you sincerely find true friends in every corner of this planet if you are open to it. The language you speak, the nationality, the skin color, the eye color, the background, these things do not stop you from loving another person. Believe me, I know.

I got the chance to get to know one of the most beautiful girls in the world, Soraya from Germany. We did not have all the time in the world to get to know each other but the time we spent together was simply amazing. I am so indescribably happy that I met her, she feels like a sister to me. She was unfortunately just going to stay here 6 months and left the 4th of February... The night before she left I wrote her a letter and I just could not help but start crying. I was not crying becuase of sadness, it was more some kind of crying becuase I love her so much. Really much.

I just want to say that I wish her a great time until we see each other again, because I am completely sure of that we are going to meet. It does not matter where, I just know that I need more time with her. I also want to thank her for her fantastic and true friendship, I appreciate everything that has to do with her. A whole lot.

"Distance means so little when someone means so much"

I am forever keeping you here with me, in my heart.