La Novena är en tradition dom har här i Colombia. Den består av nio dagar, som man hör på namnet, börjar den 16 december och slutar den 24. Varje dag samlas släkten, sjunger julsånger, ber böner, ägnar tankar åt Jesusbarnet och umgås. Det är en väldigt fin tid tillsammans där man får chansen att lära känna varandra bättre, ha roligt tillsammans och faktiskt visa att man uppskattar varandra.  Enligt oss nordbor kaske det låter lite gammalmodigt/kyrkligt, men jag tyckte faktiskt att det var riktigt mysigt. Om jag ska vara ärlig så saknar jag faktiskt att varje dag bege mig till morföräldrarna för att umgås med min colombianska underbara familj.

Min mamma, jag och min mormor den 24:e. Kärlek!

Alla klasser i skolan har fått i uppdrag att sjunga julsånger i aulan. Vår coach kom på den fantastiska idén att vi faktiskt kan utnyttja mina svenskakunskaper och ta det hela till en ny nivå - till en svensk julsång-nivå. Det resulterade i att jag bestämde att vi ska framföra "En stjärna lyser så klar". Mina mates överraskar mig, dom gör det riktigt bra! Jag tror i ärlighetens namn att vi kommer göra succé. Tänkte visa er hur man enligt colombianer uttalar svenska ord:

  
(Kärleken världen behöver
Vet vi att barnet bär
Vår långa vandring är över
Stjärnan har stannat här

Änglarna ger oss hopp och tro
Sjunger om fred på vår jord
Den som gud aldrig övergav
En stjärna lyser så klar

Änglarna ger oss hopp och tro
Sjunger om fred på vår jord
Den som gud aldrig övergav
En stjärna lyser så klar)

Från första början var denna video endast avsedd för ett par tjejer som frågade om jag inte kunde berätta lite om min syn på detta land, erfarenheter osv. Dom behövde det för skolan. Sedan slog mig att jag faktiskt även kunde använda denna video för att ytterligare berätta lite för er om mitt liv här. Det är ett litet annorlunda och ovant sätt att dela information på kan jag tycka, men lite ombyte skadar väl aldrig?

I have been reading 'Welcome Brooklet Colombia' wich is like a guide that they gave us in Sweden about Colombia before arriving. Last week the volunteers here in Popayán reminded us that the things being presented in this book are very important and therefore we had to read it all over again. I found some interesting information that I really wanted to share with you guys since it describes my way of living to 100 %. So here we go!

'Colombia can provide a more interesting and fulfulling AFS experience than many other countries since it is not inundated with foreigners, volunteers or backpackers. Thanks to this there is a curiosity for new cultures.' This is definitely true, it seems like the people here have never seen somebody that does not have brown eyes, dark skin or black hair. This my friends leads us to the next point.

'You will probably look different from most Colombians - nevertheless, stay relaxed and calm, also in situations which might be new for you. As a foreigner you will stand out and people will stare at you. This will usually be little more than many comments about how beautiful your eyes are (if they are not brown). This rarely causes any problems if you are relaxed about it. If you have blond hair you will be called 'mono', and 'gringo' is a term widely used here.' I sincerely think that 'mona' is my new name... I suddenly became Mona-Lisa haha. And that you-have-beautiful-eyes-part, I do not even want to talk about it... Wow. It is impressive that they keep on telling me that every day, do they not ever get tired? They are just eyes, come on.

'You will have to forget all European notions of time. If you are arranging to meet someone and he/she says 2 pm, this could mean anything from 2.15 to 3.00 It is just the way of living in this country.' OH YES, I am going crazy because of this. Do these people not have anyting else to do? Do they not plan their days? I do.

Well, I do not know if you found this worth reading but I at least wanted to share it with you. Life here is a biiit different... It is everything I ever wanted, everything I ever searched for. This is the life that I need.

AFSkontoret här i Popayán har en grej, alla deltagare måste laga mat från sitt land. När min tur kom insåg jag att jag hade lite av ett problem framför mig. Vad i hela fridens namn skulle jag laga? Det finns inte direkt någon speciell mat som är just från Sverige nu för tiden. Vi är alldeles för internationella på den fronten.

Den första fungerande maträtten som ploppade upp i mitt huvud var IKEAS världskända köttbullstallrik med lingonsylt, potatis, brunsås och sallad, men efter alldeles för mycket letande i varenda litet hörn av denna stad efter mina älskade lingon gav jag upp. Det fanns absolut ingenstans. Suck. Lingonen är ju liksom hela grejen... Typ.

När dagen då jag skulle laga kom hade jag åtminstone bestämt mig för att laga det alla barnfamiljer mumsar i sig i soffan framför TV:n på fredagskvällarna. Dam dam dam daam... Tacos! Okej, jag vet att det inte ursprungligen är från Sverige men uppskattat blev det verkligen bland mina mates här i alla fall.

Som efterrätt mumsade vi i oss det bilden här ovan frestar oss med. Jag tror aldrig att jag tidigare fått så mycket beröm angående mina matlagningsskills som jag fick den dagen. Tror att jag ska satsa på att bli kock, tydligen finns det talang här!

Ps. alla ni som vanligtvis klagar på mina brända korvar och alldeles för kletiga spaghettisar borde testa min utsökta tacos. Ds.